Manta - ett dansverk om slöjan!

I slutet av februari kommer Héla Fattoumi till vår scen med solot Manta. I detta verk tar koreograferna Héla Fattoumi och Éric Lamoureux sig an ett kontroversiellt ämne, den heltäckande muslimska slöjan. Få plagg har väckt så mycket känslor och debatt som denna slöja. Inte minst i Frankrike där koreograferna är verksamma men även i Sverige där DO (diskrimineringsombudsmannen) 2010 fick ett fall på sitt bord. Den gången gällde det en kvinna som blivit avstängd från sin barnskötarutbildning på grund av att hon vägrade att ta av sig sin niqab som hon bar av religiösa skäl. DO slog fast att utestänga en elev från undervisningen bara för att hon bär niqab – utan att ta hänsyn till de specifika förutsättningarna för deltagandet – strider mot diskrimineringslagen. Läs mer om detta fall.

Héla Fattoumi har rötterna i Tunis och har aldrig burit slöjan själv. Trots det vill hon i Manta undersöka detta plagg och genom konsten närma sig detta plagg som är så laddat med religion och politik. Och verket är mycket omdiskuterat. Här kan du läsa mer om bakgrunden till verket och följa en del av diskussionen. Detta material lånar vi från Dansens Hus.

– Det är så många kvinnor som inte har möjligheten att välja. Som inte vill bära slöjan men som måste. Det är dem jag är intresserade av, säger Héla Fattoumi, dansare och koreograf född i Tunisien och verksam i Paris. Hon gör tillsammans med koreografen Éric Lamoureux föreställningen Manta, ett verk där de testar gränserna som är satta för att konstnärligt närma sig en religiös symbol. Här handlar det om en niqab, en heltäckande slöja som döljer allt utom ögon och händer.
– På ett intellektuellt plan kan jag förstå varför man bär en niqab, men som kvinna och dansare gör jag det inte. Det var nödvändigt för Éric och mig att göra det här verket. Som medborgare har vi frågor om världen och samhället och dessa frågor utforskar vi i vår konst. Min konst får mig att förstå världen jag lever i, säger Héla Fattoumi.
Som liten flicka älskade Héla Fattoumi att leka med sin farmors slöja, en vit safsari i silke som kvinnorna i barndomens Tunisien dolde sina kroppar med. Hon behövde aldrig bära den själv och stegvis började hennes släktingar att enbart använda västerländska kläder. När hon senare i livet bodde i Paris tyckte hon sig se hur allt fler bar heltäckande slöja, något som gjorde henne både förfärad och nyfiken. Som kvinna och dansare ville hon förstå vad som fick andra kvinnor att bära plagget.
– Manta är ett tydligt ställningstagande emot den heltäckande slöjan men verket i sig är inte provokativt. Det här är mitt synsätt och vi säger inga sanningar. Vad är en kropp som är dold? Hur använder man den? Det är en konstnärlig fråga för en dansare.

Vad som gett namn åt föreställningen är vi på Dansstationen inte säkra på men vi har hört flera alternativ: Att titeln refererar till franskans ”manteau” (rock/kappa), ”mante religieuse” det vill säga en bönsyrsa eller det mäktiga havsdjuret djävulsrockan…

About these ads

---